.

Äntligen hemkommen. Jobbar 14-21.30 idag, som tillslut blev 21.50. Inget ovanligt. Efter att ha åkt buss hem, då jag är för lat för att cykla (en av fler orsaker) är jag äntligen hemkommen. Har kokat mig lite the och sitter nu framför datorn för att koppla av en liten stund innan jag kryper ner. Imorgonbitti ringer första alarmet 05.08 och sista 05.27, för då måste jag gå upp. Inte väldigt många timmars sömn däremellan. Men utvilad måste jag vara för hur ska jag annars orka med en dag där allt kan hända? Brukar inte våga komma in i tankarna på vilket ansvar jag sitter med när jag jobbar, för då blir jag skrämt. Försöker alltid ta det som det kommer och överlag försöka prioritera och planera så gott jag kan. Sen tror jag genrellt att man kommer långt med ett glatt humör och ett bra bemötande. Är jag trevligt så blir patienterna lugnare, är jag stressad eller hård i tonen då får jag acceptera att mina patienten blir desto oroligare.

 

Ikväll har varit ett bra pass ändå tycker jag. Har flytit på och inte hänt något förutsett. Har dock fått planera bra för att hinna med. Börja för-dela mina kvällsläkemedel i början av passet, då jag hade det lugnt, för att jag redan då visste att jag skulle ha desto mer att göra kl 20 sen. Men så är det. Det känns bara så skönt när man kan förbereda för sig själv och hjälpa sig själv, för det gör så mycket i arbetet.

 

Imorgon hoppas jag på ett bra pass, men lagom mycket att göra och där jag kan gå hem i tid kl 15.45, då jag enligt schemat slutar. Har jag tur kommer jag hem kl 16.

 

Tur att jag älskar mitt jobb, för det måste jag ändå säga att jag verkligen gör. Sitter här nu vid datorn och längtar nästan lite till jobbet nu imorgon ändå, bara för det är så otroligt roligt, samtidigt som det är så jobbigt ibland. Jag har verkligen världens bästa jobb!