.

Jag hatar filmer/serier som man sitter och lipar framför. Såg precis det allra sista av Prison Break. Och herregud vad ont i huvudet jag har nu (får det när jag gråter mycket). Det var så sorgligt, men samtidigt så lyckligt. Alla sörjde men var så glada ändå. Alltså jag satt och storgrät. Hatar det, men tycker samtidigt det är så bra. För lyckas man gråta när man ser på film, då har de lyckats och fått till det ordentligt!

Hela Prison Break är alltså färdigkollat för min del. Jag ångrar inte en sekund att jag började titta. Inte en sekund.